Så identifierar ni jämförbar grupp enligt Bemanningsavtalet

Jämförbar grupp är de anställda hos kundföretaget som utför likartat arbete under likartade förhållanden som den inhyrda medarbetaren. Urvalet av gruppen är det enskilt mest avgörande momentet i ett GFL-underlag: räknas fel personer in spelar det ingen roll hur korrekt divisionen är.

Utgångspunkten enligt Bemanningsavtalet

Gruppen ska bestå av tillsvidareanställda hos kundföretaget som arbetar med samma eller likvärdiga arbetsuppgifter på den aktuella enheten. Det är arbetet som styr urvalet — inte titeln, inte avdelningstillhörigheten i lönesystemet och inte vem som råkar ha lämnat uppgifterna.

Kriterier att gå igenom

• Arbetsuppgifter — samma eller likvärdiga uppgifter och samma ansvarsnivå.
• Kompetenskrav — motsvarande krav på utbildning, certifikat eller erfarenhet.
• Arbetsplats och enhet — samma driftsställe eller avdelning där arbetet utförs.
• Arbetstidsförläggning — samma skiftform eller schematyp.
• Anställningsform — tillsvidareanställda, inte visstid och inte andra inhyrda.

Vilka som inte ska räknas in

• Andra inhyrda konsulter — de speglar inte kundens egen lönenivå.
• Arbetsledare och chefer när den inhyrda inte har motsvarande ansvar.
• Lärlingar och praktikanter under upplärning.
• Personer som är långtidsfrånvarande och saknar representativ förtjänst.
• Anställda på andra enheter med andra villkor, även om titeln är densamma.

Hur stor ska gruppen vara?

Det finns ingen fast siffra, men två motstående risker. En för snäv grupp gör nivån känslig för enskilda individer — en person med långt trotjänartillägg kan lyfta hela snittet. En för bred grupp blandar in arbete som inte är jämförbart och drar nivån åt fel håll. I praktiken brukar en handfull personer räcka för att snittet ska bli stabilt, förutsatt att de verkligen är jämförbara.

Om det inte finns någon jämförbar grupp

Ibland finns det helt enkelt ingen motsvarande befattning hos kundföretaget, till exempel vid en helt ny funktion eller på ett litet företag. Då kan nivån behöva fastställas på annat sätt, med utgångspunkt i närmast liknande arbete, branschstatistik eller en lokal överenskommelse mellan parterna. Det viktiga är att avvikelsen redovisas öppet i underlaget, med motiveringen till varför en ordinarie jämförbar grupp inte gick att ta fram.

Arbetsgång i praktiken

1. Beskriv uppdraget: uppgifter, kompetenskrav, enhet och schema.
2. Be kundföretaget lista de tillsvidareanställda som matchar beskrivningen.
3. Gå igenom listan tillsammans och stryk dem som inte uppfyller kriterierna.
4. Dokumentera både urvalet och de bortvalda — inklusive skälet.
5. Hämta lönedelarna för de kvarvarande och räkna gruppens snitt.
6. Datera underlaget och notera vilken löneperiod siffrorna avser.

Dokumentationen är halva jobbet

En jämförbar grupp som bara finns i huvudet på den som räknade håller inte vid en granskning. Skriv ned hur gruppen avgränsades, vilka kriterier som användes och varför vissa personer valdes bort. Det är den delen av underlaget som facket i praktiken granskar först, och det är också den delen som gör att ni kan svara sakligt när frågan kommer tillbaka ett halvår senare.

Vanliga fel

• Gruppen hämtas ur en kostnadsställerapport i stället för att avgränsas mot arbetet.
• Andra inhyrda finns kvar i listan.
• Skiftgående och dagtidsanställda blandas trots olika schema.
• Urvalet dokumenteras inte, bara resultatet.